Tekniken att dra, spinna och brodera med metalltråd är något som förekommit bland folk runtom i världen men att bearbeta tenn till tråd för utsmyckning är något som verkar ha funnits enbart hos samerna.
De äldsta arkeologiska fynden i Sverige av tenntråd är från 1000-talet och funna i Gråträsk, Piteå kommun. De äldsta skriftliga källorna om tenntråd bland samer är från 1600-talet.
Det har beskrivits att samerna tillverkade tenntråd genom att smälta tennet och sedan dra tenntråden genom hornskivor med hål i , från grövre till tunnare.
I boken ”Kristoffer Sjulssons minnen” säger han att det ansågs vara en svår konst att åstadkomma en jämn och fin tenntråd. Tennet smältes och göts i små rännor av tex häggstammar. Tennstänger som drogs genom hål i ”ditnietjåervie” (dragskivor av horn) tänjdes ut mer och mer alltefter stången drogs genom mindre och mindre hål tills den var nästan hårfin.
En dags flitigt arbete kunde bli ca 5 famnar tråd. Sedan måste den spinnas på fin sentråd med hjälp av en ”snaeltie”(slända).
I äldre källor beskrivs tillverkningssättet för platt tenntråd, vilken använts i stor utstäckning på äldre tenntrådsbroderade föremål. Den platta tenntråden var kanske det ursprungliga sättet att tillverka tenntråd. Det skrivs att vid dragning ska en liten syl av märgben användas för att platta till tenntråden innan den spinns.
De kvinnor som var skickligast att tillverka tenntråd och brodera med den var högt ansedda.
Andreas Wilks född 1884 från Dikanäs, blev en viktig person då han i början av 1900-talet revitaliserade konsten att tillverka och brodera med tenntråd.
I en intervju från 1944 berättar Andreas Wilks ”att i min ungdom för femtio år sedan fanns ingen i Västerbottens lappmark som kunde spinna tenntråd. Då fick jag för mig, att jag skulle lära mig spinna tenntråd.”
Han moderniserade tillverkningen på flera vis. I stället för att spinna den kring en sentråd som varit brukligt, spann han den kring björntråd som fanns att köpa i affärer. Han förenklade också processen med spinningen med att använda en slags slända som samerna fram tills dess endast använt för att spinna ullgarn.
Andreas Wilks höll många kurser och spred på så sätt kunskapen på nytt.
Lars Einar Jillkers föräldrar, Arthur och Katarina Jillker, bidrog också till att återuppväcka tenntråden i det sydsamiska området med att hålla kurser och tillverka tenntråd. Lars Einar fascinerades tidigt av tennets egenskaper och det innebär att han ägnat hela livet åt att utveckla tenntrådens framställning.
De maskiner och den utrustning han använder har han byggt själv och i de flesta fall även konstuerat från idé till färdig produkt.
Han är idag ensam om sin framställning av tenntråd och för dagens sameslöjdare är den ovärderlig tack vare sin unika produkt av yppersta kvalitet.